igår var det ju dags att fira rebecka med god mat och roligt sällskap och allt som hör till, det var mycket roligt!
sedan sov jag hos amanda och vi försov oss imorse (tack amandas mamma som väckte oss) och när jag väl kom iväg (efter att vi varit så snabba att vi kunde lata oss lite) så cyklade jag då på amandas cykel, och det var verkligen på håret att jag hann med bussen, tur!
men jag har haft sjukt roligt igår och idag D:

igår drömde jag en underbar dröm, eller lite mystiskt rörig men den var härlig (här kommer lite i stora drag)
vi är hemma hos någon (jag, sofie, calle, och förmodligen de andra friidrottarna) det verkade som vi var hemma hos sofie, fast det inte alls liknade hennes hus,men iaf.. jag hade nog sovit där över natten, och alla andra, så på morgonen hade jag försovit mig och hade superbråttom till bussen.. så då gick jag ner för trappan och höll på att ta på mig skorna då calle kommer ner och sofie säger något till han, helt plötsligt kallar han in mig i köket (och jag är superstressad) han letar efter ett äpple hittar ett till slut och har någon konstig sak som gör att han kan ta ut det i mitten.. han tar ut det i mitten och frågar vad det är och jag svarar liksom äpple då, och han bara helt rätt också pekar han på skalet och frågar mig vad det är jag bara äppleskal, han bara nej det är bara skal men om du hade tagit in äpplet i skalet blir det äppleskal alltså behöver skalet inehållet för att bli den som den vill vara, right? (säger då calle) jag bara ja, det behöver väl den och är liksom sjukt stressad och fattar inte riktigt meningen med det hela.. då säger calle plötsligt, det är precis som med oss människor vi behöver det innuti för att kunna vara den vi är och där inne är kärleken som en stor del för att man ska kunna leva.. jag bara okej,(fattar fortfarande inte och är sjukt stressad) calle samlar sig och kramar mig, då börjar jag förstå lite vad han menar liksom så jag kramar ju tillbaka (självklart)  också pussar han mig och det är ju värsta perfekt men typ grymt dålig tajming med tanke på att jag är superstressad och måste verkligen med bussen så jag liksom bara , ja vi får ta det nån annan gång nu måste jag sticka till bussen typ också eftersom jag inte hittar till busshållsplatsen så cyklar sofie före ochjag springer efter cyklen, typ fortfort och sen är vi plötsligt i ett vardagsrum och tittar på film (friidrottarna) alla sitter i soffan utom jag och calle som sitter på golvet, jag sitter framför calle sådär halvliggande och han håller om mig jag känner hans hjärtslag och liksom är hur lungn som helst och det är värsta underbart sen hoppar det plötsligt till det stressade igen där jag springer efter sofie som cyklar mitt inne i ett bostadsområde och jag vet absolut inte var jag är.. sen hoppar det fram och tillbaka mellan den sköna känslan att sitta med calle på golvet och känna hans hjärtslag och vara alldeles lugn och den osköna känslan av stress-panik när jag springer efter sofie på cykel och sen är det plötsligt helt svart och drömmarna är slut.
mystisk dröm

nej, men nu måste jag kila och arbeta
ha de
Sabina