lördag, påskafton, hela huset för mig själv ett tag, och jag tänker sätta mig och plugga = jag är sjuk.

fast jag vill skriva av mig,
men det går inte,
jag har för mycket i huvet,
ni kommer inte att förstå
det kommer att bli rörigt,
det är rörigt
knappt jag förstår

jag känner mig obekväm i mitt liv
jag känner inte mig hemma med mina kompisar
det känns fel
jag känner att jag gör mig till för att behålla dem
jag hade velat säga så mycket till dem,
men då hade jag blivit ensam
jag har funderat på att säga det till dem
att jag inte gillar dem
att de är för mycket för mig
att jag inte passar in
jag hade klarat mig bra ensam
ett tag
fast där hade väl alltid kommit nån
jag menar
killar är snälla
fast de hade tröttnat på mig
precis som jag har tröttnat på livet
jag hatar rutiner
jag vill att det ska vara annorlunda hela tiden
nu händer det samma sak alltid
Frida och Emil sitter och fjöntar sig med varanndra,
ser ut och vara nykära
Ulrika väntar på mig,
och låter mig knappt göra någonting själv
stannar jag, stannar hon
också blir hon sur om jag pratar med nån annan
de är tråkiga
den enda gång jag är lycklig är på träningarna
de är av samma sort som jag,
känns det som
jag ska inte nämna några namn men det finns hur många som helst
och dem gillar jag,
de låter mig vara precis den jag är
och låter mig göra precis vad jag vill
de ska bli skönt och åka till Rhodos
jag tänker bara på Rhodos, hela tiden
Rhodos och hur underbar Calle är
nu är det slut,
för ett tag
jag hör av mig

Sabina