nu vet jag inte vad jag ska skriva,
jag har alldeles för mycket i huvudet
jag har inga kännslor
allt är tomt
mitt liv är tråkigt
ingenting händer
jag vill träffa nya människor
eller umgås mer med friidrottarna,
det känns som att det är är där jag hör hemma,
inte i Ulrikas, Fridas och Emils sällskap,
jag vet inte varför men det känns bara bättre med friidrottarna.
så jag längtar till Rhodos, när jag ska vara en vecka med friidrottarna långt från allt.
det är nära nu
och jag blir allt mer osäkrare på om jag ska berätta för Calle eller inte
han är snygg, han är snäll, han är söt, han är smart, han är bra
för bra
och jag är osäker på hur han skulle reagera på det,
jag vill vara hundra procent säker.
det kan bli svårt utan att fråga
jag måste fråga
eller berätta iallafall
önska mg lycka till