idag har jag sovit, och tagit igen mig sen veckans påhitt, behövdes grymt mycket.

jag har tänkt mycket idag på om jag verkligen är kär i Calle med tanke på att det gått så länge nu utan att något hänt och jag har liksom inte tagit steget ut för att det skulle hända något, känslorna kanske har svalnat, men då kommer ett ögonblick, eller kanske två mini händelser upp från bakken i tisdags..
först kommer tanken upp när jag, Sofie, Calle och Ida står och väntar på att åka extrem, tror jag det var, iaf så står calle mitt emot mig och lutar sig mot räcket och ser allmänt sjukt snygg ut en impuls ryker ut igenom hela min kropp som säger; krama han, ta på honom, gör någonting med honom fråga iaf om ni kan åka tillsammans! jag vågar inte göra någonting utan frågade istället Ida om vi kunde åka, jag är knäpp..
 sen kommer väl ögonblicket vid svanarna upp när jag säger, nu är det dags för svancykling, eller jag kallade det nog kärleksrundan och jag säger iallafall att man skulle åka med någon som man verkligen tyckte om, jag tittade lite halvt på Calle men säger och jag tycker om Sofie ! blicken var fortfarande lite halvt på Calle och jag tror att jag anade en liten besviken min, jag blev iaf knäsvag av hans ögon går brevid Sofie och hon frågar: hade du hellre velat åka med Calle, det är lungt om du vill göra det. jag svarar att det är lungt, i själva verket vågade jag inte fråga Calle ifall vi kunde åka, iaf inte efter att jag sagt att man skulle åka med någon man gillade, jag är ju för feg för att berätta för honom att jag gillar han, typiskt mig. 
så det jag kom fram till var att mina känslor är samma för Calle som innan, jag börjar ana att jag aldrig kommer att kunna släppa de känslorna.. 

nu ska jag iaf alldeles strax sova för att inte missa att gå upp till träningen imorgon
pusspuss
Sabina