somnade inte förrän klockan sju imorse, jag kunde inte sova. jag grät mig till söms, jag känner mig som skit, snälla kom och döda mig så slipper jag göra det själv.. "But I'm a creep, I'm a weirdo" ..  jag saknar mormor, jag saknar en en vän som jag inte behöver dölja något för, jag saknar någon som tänker precis som jag.. jag borde vara lycklig, mitt liv leker .men va fan ! "It's that sinking feeling. you know what it's bringing on." . jag vet inte vad jag ska göra, kom och hjälp mig, det är ett rop på hjälp man jag vet inte varför.. det känns som att jag är på väg ner, igen, igår var jag fullt kapabel men jag vet inte vad som gjorde att jag inte gjorde det. det kan vara att jag träffat Ullis och Frida, jag hade oss som bakgrund på min mp3, vi var lyckliga, jag tittade och grät grät för att jag var beredd att försvinna, jag ville se er en sista gång eller bara förklara att det var inte ert fel, det är mitt eget. jag hade bara velat förklara, men kanske inte rakt i ögonen, jag hade gått runt det precis som Ted.
"Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för."
jag vet inte, men det stämmer så perfekt. nu kommer snart tårarna igen, jag vill att ni ska förstå det är inte ert fel, det är ingens fel, det är min sjuka hjärnas fel. tack för att alla finns <3.
vi ses på ett moln nån dag.

Sabina