jag har haft funderingar över varför jag varenda gång avslutar mitt blogg inlägg med att jag är hungrig, det känns väldigt sjukt. det är precis som om jag aldrig får mat men det läskiga är att jag äter hela tiden ! jag vet inte varför jag är hungrig alltid, usch det är hemskt och vara hungrig, jag är hungrig nu.

& ni jag måste berätta nån gång, men jag vet inte det känns aldrig rätt. jag måste berätta hur jag har blivit den person jag är idag, personen som tar en sak i taget, personen som lever varenda sekund som om den var den sista eller nästan iaf men jag vet inte hur, det kommer nog aldrig bli något bra tillfälle, ni kanske inte ens vill veta. ni skiter säkert i mig, okej ni bryr er inte, jag skiter i och säga det. varför skulle ni vilja veta hur jag tänker och känner typ alltid det är ju inget viktigt, det känns just nu som inget viktigt. det kanske blir det om ett tag, då kanske jag berättar. jag har varit på väg att berätta för dig, men jag fick tunghäfta och nån konstig känsla att du vill inte veta, att du skiter fullständigt i det, jag sket i det.

jag känner knappt dig och ändå känner jag mig tvungen att, jag vet inte. det känns inte som att det kommer funka på längden, nu kommer det strax ta slut på det ena eller andra viset det känns hemskt att lura dig, ja det är så det känns att jag lurar dig. du borde igentligen veta, fast du kanske tror det har gått över, det har det inte. det känns som det aldrig kommer gå över,  han kommer alltid vara personen jag tänker på mest, föralltid.

Sabina