där fanns pojkar som jag trodde var annorlunda än andra pojkar, den uppfattningen har jag inte längre. 
denna vecka har varit full av överraskningar från alla håll och kanter, fast mest dåliga. under veckans gång känns det som om jag har växt in i mig själv på nått vis, förståt hur jag är igentligen..
det började med ett nederlag, och jag förstod att kärlek var inte alltid lycklig kärlek.
sedan kom ett annat nederlag, och jag förstod att jag måste växa upp, sluta vara "fjortis", sluta bli nerdragen av ullis.
sen sjönk alla mina förhoppningar om att killar kan vara annorlunda till noll.
och jag har förståt hur mycket en människa kan betyda utan att det märks,
och att de man tror man kan lita på kan svika en i sista stund.
en hård vecka, men det kommer ut en ännu hårdare Sabina.

Sabina

mormor jag saknar dig enormt <3