feel like dancing when I see this guy.
& du som inte har lust och läsa om mig och åter mig, jag skrev inte det för dig, jag skrev det för mig själv, klaga inte.
jag vet inte vad som har hänt med mig sen jag träffade dig första gången. jag har blivit beroende, jag har blivit negativt påverkad när du är borta från mig, jag har blivit mera känslosam, eller nej det har jag nog inte. jag har bara haft lättare för gråt på nåt vis, fast det är nog inte pga av dig det är nog pga alla människor som är lyckliga som jag har omkring mig nu, alla som har någon speciell, någon som de kan till 200 % lita på. det har fått mig att inse att jag orkar eller rättare sagt klarar inte av detta ensam, jag har inte pratat om det jag har inte visat mina känslor för någon sen mormor försvann, okej jag visade inte mina känslor för henne iheller, men det blev ett stort tomrum och det känns som att jag vill prata om henne, få henne att leva vidare, jag vill prata och prata och prata om henne och döden. det har jag inte fått gjort, och jag klarar inte av det, jag känner mig ensam och instängd, det är då allt det gamla kommer tillbaka, som känslan när allt det onda försvann, jag kan inte sluta tänka på den och döden, döden döden döden, jag är inte rädd för döden längre, jag vet inte om man kan kalla det att jag har blivit starkare eller att jag har blivit svagare. jag har så mycket jag vill berätta, så mycket jag vill veta, så mycket jag vill prata om men ingen som lyssnar, ingen som ger bra svar, ingen som vill prata med mig om det. jag vill prata om döden, döden och åter döden. jag vill veta allt om döden.
Sabina