jag känner inte för morgondagen, det är helt okej att det är alla hjärtans dag, det är värre att jag bara minns mormor mormor mormor mormor mormor och mormor, jag minns exakt vad som hände, exakt hur jag kände, exakt hur tomt det blev, exakt  hur tyst det blev, exakt hur mycket tårar som kom, exakt hur mycket jag älskar henne, exakt hur arg jag blev när hon försvann. imorgon vet jag inte vad som kommer hända, det har gått ett år, ett helt jävla år, det är helt otroligt. att jag klarat det, fast det har varit svårt.. jag har gråtit många tårar för henne, hon är värd det, hon var och kommer alltid vara den bästa jag vet, den jag minns mest av,
mormor <3. det finns ingen bättre än dig,

---

Vi samlades, vi grät, vi sa att vi älskade dig,
det räckte inte,
döden hämtade dig, sa att det var din tur att bestiga stegen till molnen,
vi ville ha kvar dig, vi ville att du skulle kämpa
du hade inte kraften, den hade cancern redan tagit,
FANFANFANFAN
du var så jävla frisk, du log, du var glad och lycklig
det hjälpte inte,
du var på tur, de visste att du skulle kämpa så de var tvungna att stoppa in cancer i dig,
vi var tvugna att släppa taget, tvungna och låta dig fly.
mormor du anar inte hur mycket jag saknar dig,
ett år har gått och jag tror fortfarande att du ska komma tillbaka, det kommer jag göra länge.
god natt och sov gott mormor, jag saknar dig nått otroligt !

---

en gråtandes
Sabina