jag kände mig egendomligt ensam igår, eller iallfall som att jag var delad på hälften. där ena hälften var inställd på att ha roligt och andra på att sura för att han är kär i nån annan (frågan är varför han alltid ska förstöra) fast halvan som ville ha roligt vann efter lite konflikt med mig själv där jag konstaterade att han är något jag lägger på hyllan (för 200000005:e gången) så kak-kalaset blev totally lyckat, efter sjukt spänt i början (där amanda stod för 60% av samtalet och gustav 39,9% och vi andra för 0,1%) som tur var vände det efter ett tag och alla hade roligt (tror jag iaf).
sen skulle jag och nils hem med tågen (erik åkte buss med oss en bit) och där var det två människor som pussades och såg lyckliga ut typ konstant (och jag tror de går i min lillasysters klass, alltså 93:or) då kom den egendomliga känslan av ensamhet krypande bakifrån som någotslags monster och jag blev väl halft demprimerad. väl hemma när jag skulle sova hade jag en underbar dröm (för underbar för att berättas här, tillochmed) kan berätta att jag var inte ensam iallafall och han som alltid förstör syntes det inte en millimeter av (som jag tar som ännu ett tecken på att det verkligen är dags att lägga han på hyllan) och den var somsagt underbar.
kan kanske bli verklig, om jag tar mitt självförtroende samman och jag för en gångs skull har tur.

Sabina