lääskigt
jag har någon konstig knöl vid mitt vänstra öra-käkben som typ går att rulla på? och jag är extremt rädd för vad det kan vara, mamma tror att det inte är något farligt, eve tror att det är brosk och pappa tror ingenting... jag vet inte vad jag ska tro, det kan ju vara precis vad som helst, typ en cancerknöl. (undra hur de känns igentligen) nu vill jag åka och se vad det är, på sjukhuset (som jag älskar) fast det hade inte mamma och pappa gått med på, "vi väntar och ser vad som händer" lär väl vara deras respons, jag är faktiskt rädd.. detta påminner mig om mitt hälsosamtal med skolsyster, hon tog upp vaccination mot livmoderhalscancer och jag började storböla (hon såg skräck-slagen ut för en sekund, men lugnade sig) hon undrade ju såklart varför jag började gråta och förklarade att det var helt normalt (inte vad jag tror, men det lugnade mig då en sekund typ) sen frågade hon om jag hade nån i släkten som har/hade cancer, då fick jag ännu ett av mina gråt-anfall (som jag har en tendens att få ofta vid samtal med nån skolsyster eller liknande person) hon fattade ingenting och jag bara grät och grät (okej, nu kanske jag överdriver en liten aning) iaf så berättade jag tillslut om mormor, älskade mormor hoppas du vilar i fred, och då förstod hon absolut varför jag var rädd för cancer men förklarade lungt och sansat att det inte är medecinskt bevisat att det är ärftligt (vilket jag också hört från typ tusen folk, men det lungnar igentligen inte mig så mycket) men jag sansade mig och allt blev som vanligt, jag gick ut därifrån och satte på ett av mina super feak-leenden (gud vad jag är tacksam över dom, tack för att jag lärde mig själv dom, tack mig själv, tack) och sedan var allt ur världen, tills nu när jag kom och tänka på det igen.. (men jag gråter inte, en stor applåd)
ja, det var väl det
sov gott
Sabina
PS
jag kan fortfarande inte släppa killen på tåget,
( jag letade upp honom på bdb!
skrev till honom att jag ville träffa han
och nu pratar vi ibland på msn
jag vet inte vad det är med mig? )
han kanske är mitt öde, hum
DS
ja, det var väl det
sov gott
Sabina
PS
jag kan fortfarande inte släppa killen på tåget,
( jag letade upp honom på bdb!
skrev till honom att jag ville träffa han
och nu pratar vi ibland på msn
jag vet inte vad det är med mig? )
han kanske är mitt öde, hum
DS
Kommentarer
Trackback