jag har precis kommit på varför jag är så bra på att le och varför jag är bra på "plankan".

jag är bra på att le, även när jag är ledsen eller arg ler jag, för att alltid innan dressyrtävlingar (häst) när man var mindre så sa mamma alltid : också ler vi inför domaren ! , och log gjorde man hur sur eller ledsen eller arg man än var på hästen log man allt vad man kunde, speciellt när man var klar då slog man ut i det bredaste leendet man hade - annars blev mamma arg - oavsett hur man mådde, och det har visat sig vara en bra träning till nu, för hur jag än mår kan jag alltid tvinga fram ett trovärdigt leende på läpparna, så tack mamma för ditt eviga tjat och min rädsla för att du inte skulle vara stolt över mig - som du aldrig är -

jag är bra på "plankan" för att jag har upptäckt att när man rider använder man samma muskler som man använder när man kör "plankan", ganska praktiskt !

imorgon har vi Beep-test, jag vill klara MVG-gränsen, får försöka hålla ut typ två eller tre omgångar till denna gången,


Sabina