det var inte förrän nu precis efter filmen sex lektioner i kärlek som jag förstod varför jag inte gillar romantiska filmer,
det är ganska hemskt att förstå varför man inte gillar romantiska filmer,
jag tycker att det är hemskt att inse fakta
fakta där lycka och livet är inblandat
jag gillar inte romantiska filmer för ett antal orsaker
-> jag gråter alltid till romantiska filmer
-> jag förstår hur hemsk kärlek är
-> jag förstår hur mycket jag älskar att vara lycklig och känna mig älskad
-> jag förstår hur stor skillnad det är på äkta kärlek och låtsas kärlek,
-> jag förstår också då hur lätt lurad jag är,
hur lätt det går att lura mig att jag är kär,
jag kan inte skilja på vänskap och kärlek,
jag tror att det beror på att jag aldrig riktigt har känt riktig äkta kärlek
en sån kärlek när man ser hur det lyser runt en,
när man flyger runt på rosa moln,
när det är en fantastisk känsla när man ser på den
när där är ett pirr i magen som inte går att beskriva
-> jag förstår även att verkligheten suger hårt, riktigt hårt
och det vill jag inte förstå,
jag vill att verklig heten ska vara som på film,
jag vill att det ska vara enkelt,
varför kan det inte vara enkelt ?
varför kan man inte få stöta på den rätte på stan
och genom att bara se på den förstå
förstå att det är den man ska dela sitt liv med,
detta ska kännas på båda hållen,
man ska se träffas ett fåtal gånger
och dessa gånger är fantastiska
och sen lever man lyckliga i alla sina dagar,
varför hade det inte kunnat vara så enkelt?
jag vill att det ska vara så enkelt,
ge mig ett enkelt liv.
och från och med nu ska jag gilla romantiska filmer,
jag ska kolla på romantiska filmer ofta, riktigt ofta
och har jag tur kanske mitt liv vänder till det bättre
och jag hittar min drömprins på stan en dag.
jag längtar redan